Dr Catherine Hamlin har gått ur tiden. En stor kvinna, nominerad till Nobels fredspris vid ett par tillfällen och hedersdoktor i medicin vid Universitetet i Sydney. Men kanske ännu viktigare, hon vigde sitt liv till att hjälpa och återupprätta en av de mest föraktade och utstötta grupperna i Etiopien: kvinnor som efter barnafödande fått skador i underlivet, sk. fistula-patienter. Skadorna leder till inkontinens och stank och de stöts därför ofta bort från familjen. Tyvärr förekommer fortfarande barnäktenskap på vissa platser i Etiopien. I Amhara-regionen gifts 3 av 4 kvinnor bort innan de är 18 och många är så unga som 12. Deras kroppar är inte redo för graviditet och barnafödande och då ökar risken för förlossningsskador med förödande konsekvenser och ett liv i lidande och utstötthet.
Här i Etiopien är Catherine Hamlin ofantligt älskad och nu ofantligt saknad. Hon kom hit från Australien för 60 år sedan tillsammans med sin man Dr Reginald Hamlin. Tillsammans startade de så småningom alltså Fistula Hospital, ett sjukhus som hjälpt över 60 000 (!) etiopiska kvinnor. Med Dr Hamlins hjälp har de blivit återupprättade både till hälsa och värdighet. Det är därför hon här fått namnet: Alla mödrars mor. Hon har varit som en mor för så många kvinnor här. Vi får alla tacka Herren för henne.
EFS Andreas Thornell höll i begravningsgudstjänsten i Mekane Yesus kyrkans internationella församlings regi, och jag var med och ledde hymnerna. Gudstjänsten hölls utomhus pga risken att sprida corona-viruset, och endast ett förhållandevis litet antal människor var tillåtna att komma. Det gjorde att utländska dignitärer och tunga regeringsrepresentanter uteblev. Därför var det, vid sidan av sonen Richard, kvinnornas närvaro som blev mest påtaglig. Kvinnorna, dem som hon vigde sitt liv till att hjälpa. De omgav henne ända till slutet. Det var fint att det blev så. Patienterna på sjukhuset, och sådana hon tidigare hjälpt, ropade ut sin sorg: ”Min mor, min mor. Varför är du borta? Ingen är som du, mor.” Det är framför allt när kistan förflyttas som människorna sörjer och begråter den döda. Det är så starkt att den döda kroppen har en sådan viktig roll i den etiopiska begravningen. När kistan bärs in ställer sig alla upp och kvinnorna ropar och gråter. När kistan sedan bärs ut och förs till begravningsplatsen så ropar återigen alla kvinnor. Man måste ju då släppa taget som kroppen. Det är ett svårt ögonblick eftersom det då blir så tydligt hur definitiv döden är.
Andreas höll en verkligt fin predikan, om hur Dr Hamlin även i slutet av sitt liv älskade att höra och prata om Jesus, hennes Frälsare. Han predikade om den förlorade sonen och hur mycket Gud älskar människan. Vi får be och hoppas att det rörde vid människors hjärtan. Gudstjänsten ska även visas på etiopisk tv.
Catherine Hamlin var en remarkabel kvinna, en inspiration för alla kristna. Ett föredöme i kärlek och barmhärtighet. Trogen i kallelsen som Jesu lärjunge. Hon kämpade den goda kampen. Men ett sådant liv är inte bara möjligt för vissa utvalda, speciella kristna, utan är inom räckhåll för oss alla. Gud har planer och kallelser även för oss. Om vi lever våra liv med öppna hjärtan för Guds Helige Ande så blir även våra liv remarkabla och kärleksfulla. Även vi kan leva för Guds rike, även vi kan sprida evangeliet och återupprätta människor till kropp, själv och ande. Catherine Hamlins Herre är även vår Herre. Det är samma Gud och samma kraft.
Avslutar med evangelietexten från begravningen. En text som bör vara ett riktmärke för våra liv, oavsett omständigheter:
”Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ’Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’ Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’” Matt 25:34-40
Guds frid!
Sophia
