Dedua ligger i bergen på Huonhalvön i Morobeprovinsen i Papua Nya Guinea. De 6000 som bor i
deduaområdet är i mångt och mycket självhushållande jordbrukare. Sina hus bygger de av
handskrädda bräder från skogen och taken täcks av plattor av breda bambublad. En öppen eldstad
mitt i huset ger dem värme och där kokar de sin mat.
Luthersk mission startade missionsarbete i grannspråket Kâte i slutet av 1800-talet. Därifrån började
man för hundra år sen att evangelisera Dedua.
Dedua vaknar
När bibelöversättningsprojektet kom i gång 1985 flyttade folkets modersmål dedua så sakta in i
kyrkan. Efter att alfabetet utarbetats startade vi en modersmålsskola för barnen i alla 20
deduabyarna. Deduaborna fick ett lyft i sin identitet som folkgrupp då de insåg att dedua är
användbart i både kyrka och skola. Det blev status att höra till deduafolket. Folket där sjunger mycket
och får andliga sånger och melodier av den Helige Ande. Så det blev naturligt att samla sångerna i
sångböcker. Detta styrkte än mer deras självkänsla eftersom deras egna alster kom i tryck och
författarna kunde se sina namn under sångerna som de hade varit de första att sjunga.
Tack till hemmafronten
Sedan blev det många år av översättning. Vi är så tacksamma för hemmafronten där ett 17-tal
församlingar och mindre grupper varit engagerade ekonomiskt och i förbön för projektet, en del har
berättat för oss att de ber för oss varje dag!
Medarbetare
I Dedua var deduaborna med och jobbade i alla faser, alla högt värderade medarbetare. Speciellt för
att de alltid har visat en stor villighet att vara med och få fram Bibeln på sitt eget språk. Bland dem
kan Elsie nämnas som kom med i projektet som tonåring och som blev tränad av oss. Hon gjorde
första översättningsomgången av Nya testamentet och Psaltaren, ett jättearbete. Jenita kom också
till oss som tonåring. Hennes pappa började på eget initiativ översätta böcker ur Gamla testament
från kyrkospråket Kâte och skrev översättningen i skrivböcker. Något år efter pappans död kom
Jenita och hennes första uppgift blev helt naturligt att skriva in sin fars arbete (en hög trave av
skrivböcker) i översättningsprogrammet Paratext. Hon blev inspirerad av uppgiften och blev under
arbetets gång själv översättare och fortsatte sin fars arbete. Sen var det Guba som var med mig då
jag gick igenom alla böckerna i Nya testamentet sista omgång. Vidare jobbade Bomac med mig och
han var med och kontrollerade Nya testamentet och översatte flera böcker i Gamla testamentet
tillsammans med mig.
Bibellärarna
Från 2011 startade vi en bibellärarkurs för att få de då unga ombord innan vi skulle lämna Dedua för
gott och flytta tillbaka till Sverige. Det blev åtta kursveckor med intensivundervisning och prov och
sedan bibelläsning och bibelkorrespondensarbete och praktik hemma i byarna mellan kursveckorna. I
det sammanhanget fick gudsordet forma de unga och intresset väcktes hos dem att undervisa från
Bibeln i sina hembyar.
Några av dem har nu blivit ivriga förespråkare för att de återstående 26 böckerna ska översättas. Så
de har varit i kontakt med det nationella bibelöversättningssällskapet BTA och förbereder ungt
deduafolk för att utbildas i översättningskurser som erbjuds. Folket har också gett offergåvor som nu
finns som grundplåt för dem som ska utbildas. Nu finns Nya testamentet och 13 böcker från Gamla
testamentet i folkets händer. I varje hem finns också en ljudbibel, eller flera, som innehåller Första
Mosebok och Nya testamentet.
Stadsborna
Deduafolket som bor i kuststaden Lae kom tillsammans med oss och då vi hade rapporterat för dem
och hur långt vi kommit reste sig en talesman och summerade läget så här: ”Nu har Sune berättat att
det finns så många böcker kvar i Gamla testamentet att översätta. Det måste bli vår uppgift. Låt oss
samla våra krafter och göra det!” Så tog de över ansvaret.
De fortsätter
När vi lämnade Dedua i september förra året kom också våra hus till nytta. Det större kontoret som
kan användas om klassrum är nu kontor för deduaskolornas lärare, de unga bibellärarna, och
bibelöversättarna. Det mindre kontoret blev byns och deduakyrkans kontor, i båda kontoren finns
skrivbordsutrymme och ström från solpaneler för dem som vill jobba med dator. Vårt bostadshus i
byn, det enda i byn som har elektriskt ljus, har blivit ett läxläsningshus för skolbarnen och syhus för
kvinnorna samt bybibliotek. Så fick vi lämna över allt och deduaborna vill nu själva fortsätta vidare.
