Mina favoritämnen blev mitt jobb

I sin tjänst som bibelöversättare har Mikael Bister varit Moçambique trogen i många år. Till skillnad från den som känner en kallelse till ett specifikt land, har det i Mikaels fall handlat om ett inlyssnande vilket lett fram till en tydlig förvissning. Det som han först trodde skulle innebära Sydamerika blev i stället ett av Afrikas sydligare länder.

Mikael 51 år, var bara fem år då han följde med sina föräldrar Arne och Irene Bister till Thailand. Första tiden hade han förmånen att på hemmaplan ha mamma som lärare.
– Jag har alltid upplevt mina föräldrar som goda förebilder, nå-got som säkert spelat roll i mina vägval.

Första tankarna att jobba med språk kom i tonåren. Mikaels pappa jobbade som pastor i Thailand, men han kände att det var inte hans grej.
– Mina favoritämnen i skolan var språk. Alla läste engelska, jag läste franska som jag gillade. Något som en bekant till mina föräldrar snappade upp och utbrast «Du som gillar språk ska väl kolla upp lite mer av Wycliffes arbete.» Det året Mikael skulle fylla 16 var det dags att börja humanistisk linje på gymnasiet. Det innebar visserligen studier i många favoritspråk men själva anpassningen till en svensk skola blev inte så lyckad.
– Jag var alldeles för ensam, jag hade ju inga kompisar att knyta an till. Men de få vänner jag fick de blev goda vänner. en knepig omställning att bo i Sverige igen. Skillnaden, där många i det för honom nygamla landet jagade efter det materiella i tillvaron, var enligt Mikael så stor.

Hur tog kallelsen form?
– Under gymnasietiden prövade jag min missionskallelsen. Först ifrågasatte jag den för jag funderade på om det jag trodde var en missionskallelse i själva verket bara var min känsla att inte känna mig hemma i Sverige. Men om min motivation bara var en flykt från Sverige, då skulle det inte hålla i längden. Jag funderade en hel del kring detta, delade det med mina föräldrar, missionsföreståndaren Mildred Fagerström och hennes make Jack när jag stod inför att bli antagen. Vi enades om att arbetet med att kartlägga språk skulle bli ett sätt för mig att prova mig fram.
Mer och mer har han kommit till den slutsatsen att kallelsen handlar mer om bibelöversättning, alltså uppdraget som så-dant, men var det skall ske är underordnat.

Efter gymnasiet blev det ett år vid Brommaskolan (ett samarbete mellan Kaggeholms folkhögskola och Filadelfia Stockholm). Därefter SIL:s lingvistikkurser i England. På somrarna blev det studier i portugisiska; dessutom en specifik kurs om sättet att kartlägga och utvärdera språk. – Jag fortsatte på det spåret, blev medlem i Folk och Språk och antagen 1993.
Mitt första uppdrag blev i Kamerun och därefter en kortare språkkartläggning i RCA innan jag kom till Moçambique juli 1995.

Mikaels fru Jeni kom till Moçambique 1996.
– Vi fann varandra där och blev ett par. Vi gifte oss i Sverige året därpå, åkte tillbaka och flyttade upp till Tete i oktober 1998. Mikael återkommer till sättet att kartlägga ett språk.
– Först undersöker man vilka språk som finns. Vilka språk behöver översättningar? Hur ser attityden ut till språket ut? Är det ett språk som är på tillbakagång eller tvärtom ett språk som är på tillväxt? Det finns alltså verktyg för betygsättningen och rapporteringen i det här sammanhanget, förklarar Mikael.

Ett av språken som Mikael med flera analyserade då var nyungwe.
– Vi blev ganska övertygade att behovet av en bibelöversättning fanns. Vi hade först frågetecken kring hur stort språket var och i vilket område det talades. Men när vi fick klart för oss att det berörde närmare en halv miljon invånare så klarnade det betydligt. Våra kollegor tillfrågades, vilket innebar att vi blev dubbla par som samarbetade.

Nu, 20 år senare, har du ångrat dig?
– Nej, jag är inte alltid snabb i besluten, men när jag väl bestämt mig så jobbar jag på. Dessutom inser jag nu att det inte är vem som helst som skulle klara av ha kvar ett fokus år efter år. Förutom det rent tekniska kring kunskap i språk och lingvistik, måste du vara ganska envis. Utan att gå in på detaljer så har arbetet inte saknat utmaningar, konstaterar han.
Nya Testamentet på nyungwe kommer, om prognosen stämmer, att tryckas nästa år i Sydkorea. Därifrån fraktas med båt för att vara framme i Tete nästa sommar.
– Då blir det fest, poängterar Mikael! Även om inte Mikael inte duckar för tanken att börja om från början med ett annat språk, är det inte så tankarna går nu.
– Vi har prövat innebörden i att jobba som översättningskonsult och jag känner mig tilltalad av det uppdraget, berättar Mikael och ger en utförligare förklaring:

– När det lokala teamet gått igenom en bibelbok, den exegetiska kontrollen är färdig, den har reviderats och texten är testad så att den förstås, då gör vi en «baklänges översättning». Tar vi nyungwetexten som exempel, innebär det att vi översätter ord för ord till portugisiska. En kunnig konsult (i framtiden jag) jämför den portugisiska texten med grundtexten. Syftet är att se till att översättningen inte hamnat för långt bort från originalet. I de fall det skett föreslår konsulten vägar att föra nyungwetexten närmare bibelgrekiskan.
I Mikaels tilltänkta roll som konsult kommer han stå till förfogande för uppdrag i hela södra Afrika. Många nationella team är idag verksamma och gör ett fantastiskt arbete men de behöver den sista avgörande kontrollen så att texten håller hela vägen. Mikael står som sagt till förfogande och vill samtidigt flagga för att familjen behöver nya församlingar som sluter upp och finns med på underhållssidan.
Mikael och Jeni har tre barn, de två älsta, Katie 17 år och Jakob 16 år har planer på att fortsätta sin skolgång i Kenya. Även John 13 år kommer studera i Kenya när de åker ut igen.
Jenies arbete är riktat mer mot alfabetisering.
– Som i många andra länder, är läskunnigheten ganska låg. I Moçambique räknar man med att bara 35-40 procent kan läsa. Det innebär i sin tur att det inte är logiskt att bara satsa på bibelöversättning utan att också innefatta ett tänk gällande alfabetisering. Om bara 3 av 10 kan läsa, har vi en bit kvar innan vi kan känna oss nöjda, avslutar Mikael.