Vi läser oftare och oftare hur företag och individer klimatkompenserar t ex ett bilföretag som planterar ett träd för varje provkörning av sin senaste bilmodell. Personligen kom jag att fundera på min livshistoria, hur jag och min fru på tidigt nittiotal offrade allt för att åka österut som missionärer.
Väl tillbaka i Sverige efter 16 år har vi återgått till förvärvsarbete med en stadig ekonomi som resultat, vilket gett möjlighet att unna sig utlandssemestrar mm. Offrandet har givetvis fortsatt men i en omgivning av stark konsumtionsanda och påverkad via reklam för det-här-måste-du-ha-grejer är det lätt hänt att egna ”behov” växer och tar större och större utrymme både tids- och pengamässigt.
Härom dagen kom jag att tänka på att börja missionskompensera! Köper jag en ’onödig’ grej kan jag ge samma summa till missionen. En ny befriande tanke! Tiondegivande kan man ju kalla kyrkokompensation, men varför inte missionskompensera?
Tänk om vi kristna som tror på och tar missionsbefallningen på allvar skulle börja missionskompensera vår konsumtion, när vi inhandlar eller reser på en semester så kompenserar vi med extra gåvor till missionen! Hur som helst bestämde jag mig för att börja göra det så att missionsgivandet och de personliga behoven följs åt. Ökar jag mina personliga behov ökar jag mitt missionsgivande samtidigt.
Kanske en vild idé, men när jag ser hur missionsorganisationer och missionärer sliter för att få det att gå ihop, behöver vi kristna ta ett förnyat ansvar. Många av er som läser detta gör redan detta som en självklar del av er vandring med Herren, många äldre offrar storsint till vårt och andras missionsarbete. En stor del av vårt kärnstöd av ekonomi och förbön kommer från er och det tackar vi för och ber om Herrens välsignelse och stor lön i himlen.
