Efter att för första gången ha anlänt till Papua Nya Guinea i juli 1972 flyttade vi i april 1973 ut till ama-folkets område i Östra Sepikprovinsen. Där bodde vi sedan som familj fram till slutet av 1991. Alla våra tre barn, Laila, Marsha, och Mikael, har växt upp tillsammans med ama-folket. Människorna där blev vår familj, och alla vi fem har släkt och vänner kvar där.
Amaspråket talas av totalt 500 personer. När vi kom dit var de jägare och samlare. Under senare år har jordbruk kommit in mer och mer. Sago från sagopalmen är dock fortfarande deras basföda. De var i stort sett helt onådda av det kristna budskapet i början på 70-talet. Det är helt underbart att på en 20-årsperiod få uppleva en generationsväxling inom en helt annorlunda folkgrupp. Barn hinner födas, växa upp, och bilda egna familjer. Detta blir extra stort när man ser hur den nya generationen för första gången får tillfälle att gå i skolan, lära sig läsa det egna språ- ket och efter hand får tillgång till mer och mer av Guds Ord på sitt modersmål. Hos Alopoi och andra av våra översättare såg vi också ett stort behov av att dela med sig av det glada budskapet inte bara till människor inom den egna språkgruppen utan också till de angränsande språkgrupperna. I byn Kauvia, där vi bodde, predikades det nästan varje söndag över något avsnitt som vi hade översatt under veckan.
Första upplagan av Nya testamentet på amaspråket kom i tryck och invigdes i november 1990. Den upplagen tog slut i början av 2000-talet, och en revidering påbörjades 2003. Under många år arbetade sedan ama-folket mycket på egen hand med att hitta nya ord och uttryck där det behövdes. Den andra upplagan kom sedan i tryck och invigdes 2010. I den upplagan finns också Första och Andra Moseboken, Ruts bok och Jona bok med.
Innan vi lämnade ama, gjorde vi en språkkartläggning i konai. Dit blev vi också sända av kyrkan i ama för att ännu en folkgrupp skulle få tillgång till Guds Ord på sitt modersmål. Vi påbörjade arbetet hos konai-folket 1994. Vid invigningen av Nya testamentet på konai, under påsken 2015, fanns åtta lekmannapastorer från amakyrkan med. En del av er som läser den här artikeln kanske kommer ihåg namnet Tuti. Han var vår första språkmedhjälpare i Ama, och han blev sedan också bibelöversättare. Tuti lever fortfarande, men han var inte stark nog att följa med på invigningen av Nya testamentet på konai-språket, som vi hade hoppats. Hans son Stanley var dock med. Stanley var också en av dem som ledde arbetet med revideringen av den första upplagan av ama-bibeln. Församlingarna i Amaland mår bra. Allt är dock inte helt problemfritt. Särskilt i en av de sex byarna har en ny kyrka orsakat splittring. Så problem finns, men också glädjeämnen. Man kunde till exempel se, att de Nya testamenten som pastorerna från Ama hade med sig till konai-invigningen, var mycket väl använda. Tack för att du vill vara med och be att Guds Ord skall få fortsätta att växa till i människorna från Ama- och Konailand. Tack också till Örebro Första Baptistförsamling, som vi har fått räkna som vår hemförsamling under våra 43 år i Papua Nya Guinea. Tack också till Uppsala Baptistförsamling, flera andra församlingar och många personliga vänner, som troget stått bakom oss.
Britten & Sören Årsjö
