Jag befinner mig i Senegal. Det är första gången jag är i Västra Afrika. Flygresan hit via Istanbul tog oss tvärs över Sahara öknen. Sand så långt ögat kan se. Efter så där 6 timmars flygning landar vi i Mauritaniens huvudstad Nouachkatt för att släppa av den största delen av planets passagerare. Flygplatsen låg mitt i öknen och var nybyggd men liten. Den resterande flygning till Dakar tog bara 45 minuter. Att gå igenom passkontroll och hämta väskan var inga problem. Inget visum behövs för EU medborgare.
Väl utanför möter jag värme!! Sådär 30 grader och enormt fuktigt, svetten rinner på några sekunder. Flygplatsen myllrar av människor, mötande familj, släktingar och taxichaufförer utan ände. Efter några samtal hittar jag vår vänlige SIL medarbetare som ska köra oss till SILs gästhus där vi bor första natten.
Idag träffade vi först Pascal, SILs lokale chef och hade ett mycket givande samtal med honom. Han gav oss en bra bild över hur situationen gällande lingvistik, analfabetism och församlingar ser ut. Han har bott här i 16 år och känner situationen väl.
Vi hann även med ett litet avskedsfika för en av de lokala medarbetarna som slutade. SIL har fått skära ned på personal pga budget underskott. Deras ekonomiska situation är ett ämne för bön och givande.
Senegal är i huvudsak muslimskt men det finns en rad kristna församlingar av lite olika slag bland vissa folkgrupper, andra har i princip inga kristna alls. Kan klassas som onådda då det ej finns mer än 50 bekännande kristna bland dem. Det innebär inte alltid att dom aldrig hört eller har tillgång till evangeliet utan det kan också innebära att dom hört det men inte tagit emot det.
Imorgon påbörjar vi, Mia vår projekthandläggare, ett seminarium om mänskliga rättigheter här ibland de Paloor talande som vi har haft ett språkutvecklingsprojekt med i 7 år. Christina Thornell har rest hit och jobbat med detta oförtröttligt sedan starten för 7 år sedan. Hur framtiden ser ut för de Paloor talande ligger nu i Herrens händer.
Vi bor på ett kloster och det är så fridfullt och stillsamt, en verklig välsignelse. Ska nu äta kvällsmat och sedan fortsätta läsa Doc Anders Germars eminenta bok ’Gud Ord räcker’
Fridshälsningar
Mats-Jan
P.S Glöm inte att be för oss och stötta vårt arbete med att nå de bibellösa folken D.S
