”Det känns riktigt bra att vara en del av något större”
Maria G från Linköping kom till Tchad i Afrika för drygt ett halvår sedan. Intrycken så här långt är en spännande vardag, där uppdraget att ännu mer fokusera på språkutveckling av språket mulgeni kommer allt närmare.
Folkgruppen Mulgi som talar språket är ca 7000 personer . Hela pilotprojektet är ett samarbete mellan ATALTRAB (motsvarande Wycliffe i Tchad) och Seed Company och SIL Tchad och innebär att genomföra en muntlig översättning av tre spåk: mulgeni, gula iro, och ndam i södra Tchad.
– Förhoppningen är att språken i nästa steg kan skrivas ner. Det blir vår uppgift från SIL att jobba med språkutveckling för att kunna göra det. Gemensamt för dessa språk är att det varken finns ett etablerat alfabet, grammatik eller ordbok.
Marias första tid i landet har främst bestått i att introduceras i kulturen, människorna, organisationen och platsen.
– Det är roligt och det finns mycket att upptäcka och lära, både för jobbet och som privatperson. Till exempel är det mycket viktigt att hälsa och prata, att ta i saker med höger hand (= ej med smutshanden), att ha håret uppsatt (=ej lösaktig), att inte sitta med benen i kors (= ej översittare), att inte titta folk i ögonen (svårt!), att klä sig fint och rätt för rätt tillfälle – allt för att visa respekt!
Kläder är enligt Maria ett eget kapitel för sig.
– Här går man inte till HM (Hennes & Mauritz) utan till marknaden, väljer ett av alla färgglada tyger, prutar, betalar (hoppas det finns växel) och går sedan till skräddaren och syr upp något kul och klurigt.
Din första tid i landet, blev det som du tänkt dig?
– Jag har varit i Afrika förut, ett land som Tchad är inte så mycket annorlunda. Alltså ingen chock, inte heller en drömbubbla.
– Så här i början är det spännande att lära känna folket, organisationen och landet. För att lära känna vanligt folk lite mer åkte jag till staden Abéché i landets östra del. Här mötte jag en vardag som var mer genomsyrad av den religion som dominerar här. Jag upplevde också att människorna här var mycket vänliga.
Hur är det med öppenhet att fritt bekänna sig till olika religioner?
– Landet har genom historien upplevt en hel del krig. Känslan att föredra fred och leva sida vid sida i samförstånd dominerar. Det finns alltså en uttalad respekt mellan kristna och muslimer.
Vet du nu vart du kommer ta vägen framöver?
– Fokus blir att jobba med språket mulgeni tillsammans med folkgruppen Mulgi, i Tandjile i södra Tchad. Närmaste stad är Lai och mitt fokusområde är öster om Lai. Men det finns också ett hundratal Mulgi som bor i huvudstaden.
Maria kommer att utgå från huvudstaden N´Djamena och samla in språkdata tillsammans med människor från Mulgi som bor i staden, samt göra resor till byn och kringliggande städer. På grund av byarnas otillgänglighet (oframkomliga vägar juni/juli-oktober), projektets utformning och den begränsade första tidsperioden, kommer detta inledningsvis att vara arbetsmodellen för de tre språken. Vi har börjat planeringsarbetet med att sätta upp mål, budget och sociolingvistisk bakgrundsforskning.
– Jag har haft några träffar med några av de 100-tal mulgitalande som bor här i huvudstaden. Det ska bli roligt att börja det lingvistiska arbetet och jag inser att det blir oerhört viktigt att hitta lämpliga personer för detta.
Maria är utsänd av Svenska Alliansmissionen tillsammans med Folk&Språk.
– Min första period är på två år. Om dessa år går bra finns en ambition om förlängning. Men innan dess kommer jag att fortsätta SIL/Wycliffes lingvistiska utbildning i England.
På kontoret talas det franska vilket också är det gängse språket i huvudstaden tillsammans med arabiska. På marknaden dominerar tchadarabiska. Folk i gemen är vänliga: när Maria blivit presenterad för någon får hon ofta till svar att hon är välkommen att hälsa på. I N´Djamena bor man i enkla betonghus där flertalet lever ett enkelt liv.
Har din känsla för det här med språk kombinerat med Bibeln funnits länge?
– Jag var alltid fascinerad över missionärer som kom till skolan eller scouterna hemma i Askeby. När jag var 8-9 år minns jag när någon med inlevelse berättade från Papua Nya Guinea, det gav intryck.
Efter gymnasiet gick Maria på bibelskola.
– Ett av de åren, 2006, låg fokus på mission i u-land och bistånd. Då gjorde vi studiebesök hos Folk&Språk. Jag blev så tagen av arbetet att jag brukade lusläsa F&S-tidningarna.
Utmaning att hamna här hur stark är den?
– 2014 började jag gå på en del retreater där frågan: ”Vad längtar du efter?” var vanlig.
I ett sammanhang träffade jag nunnor som delade liknande frågor: ”Vad vill du ägna din livskraft åt?”
– Jag har brottats lite med om den längtan jag burit på är från mig själv eller från Gud.
Nu har jag svårt att tro att inte Gud står bakom att jag är här.
Att Maria äntligen fått möjligheten att på riktigt engagera sig i Tchad känns otroligt givande.
– Det känns riktigt bra att vara en del i ett större projekt. Jag ställer in mig på att det kan bli lite splittrat att bo här och veta att de jag hjälper bor på annan plats. Det finns så många fördelar med att bo i byn, bygga relationer och få en bättre kulturförståelse. I det längre perspektivet blir det kanske att jag kommer att bo nära. Vi får se vad Gud vill, avslutar hon.
